Idag har jag varit med om en av de coolaste sakerna någonsin (men måste också erkänna att det var lite obehagligt till och från och att jag faktiskt drabbades av ett stygn av oro innan jag skulle dit, att man faktiskt skulle hitta något allvarligt i mitt hjärta..)!
De har iaf stimulerat mitt hjärta via en slang+elektrod som man stack ner i matstrupen via näsan. Hon som skulle sätta sonden i näsan på mig träffade bakre näsväggen flera gånger, å jävlar va ont det gjorde! Tårarna sprutade (ofrivilligt) och tillslut tog jag saken i egna händer och skickade ner den där lilla slangen genom näsan och ner i matstrupen för egen maskin :P Det var kul att se tjejens min när jag frågade om jag skulle göra det själv, hon ba: "Ehhh jaa joo det kan du ju göra iofs.." å vips så var den nere :) Det hade hon aldrig varit med om tidigare berättade hon, haha..
Syftet var iaf att stimulera hjärtat med den där lilla sonden för att försöka framkalla en sådan hjärtrusning som jag drabbas av lite nu å då å har gjort sedan jag var typ 15 år, och efter tillförsel av elstötar i kombo med lite "stresshormon" som man kallade det lyckades man faktiskt! Och domen lyder som så att jag har ett ektopiskt förmaksfokus som tenderar att ta över rytmgenereringen i hjärtat. Normalt är det sinusknutan som bestämmer med vilken frekvens hjärtat ska slå (normalt 60-80 slag/min) men när den här andra lilla punkten får bestämma så vill den att mitt hjärta skall slå med 200 slag per minut, därav hjärtrusningarna!
Vad kan man då göra åt det? Jo man kan testa behandla farmakologiskt dvs med mediciner och läkaren föreslog betablockerare, men jag vet inte.. börja käka betablockare när man är 22 och vill träna en massa... hmm. Det är dessutom enbart symptomen man behandlar då, dvs det går inte att bota genom att äta piller.
Man kan också gå in med en liten kateter via ljumsken och försöka bränna bort punkten som kaosar och det är då en botande behandling i 70-90% av fallen, men det är förenat med vissa risker och komplikationer plus att "ärret" som blir kan vara arytmigenererande i sig. Så i dagsläget vet jag inte riktigt hur jag ska göra, tänker mig att jag kan avvakta lite, läsa kardiologikursen till hösten å snacka runt med lite läkare då :P
Hur som helst är det inte farligt i den bemärkelse att jag inte kommer att falla ner död på marken när jag får så, och det kan ju vara skönt att veta både för mig själv och för alla runt om kring mig som har känt på hjärtat när det blir så! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar