Helt ofattbart :(

Hade tidigare en tanke om att skriva om hur bra mitt jullov har varit, hur roligt det är att träffa alla kompisar hemifrån, släkt och familj, hur roligt/inspirerande/motiverande det varit att åter få jobba ett par pass på akutmottagningen i mellandagarna.

Men just känns det överflödigt. 

För just nu tänker jag ffa på min lilla farmor och farfar. Min farfar var den hurtigaste krutgubbe jag vet. Han har aldrig varit sjuk, mig veterligen, utan alltid frisk som en nötkärna, cyklandes till jobbet, lunkandes i löparspåret, putsandes på båten, fixandes med snickerier eller vad än nu som skulle fixas.. eller ffa längdskidandes i spåret. 21 vasalopp, och han siktade på ett 22a i år.. 

Men ibland tar livet oväntade vändningar, och som mamma uttryckte det så tittar inte döden i almanackan, utan den tog vår farfar ifrån oss minst ett decennium för tidigt, å på självaste nyårsafton..

Som en blixt från klar himmel och helt plötsligt borta. 

Det gör så ont att se farmor så ledsen, men du min lilla farmor ska veta att du har alla oss, dina barn, barnbarn och så många andra omtänksamma människor runt om dig, så det ordnar sig ska du se.. tillsammans får vi ordna det. Jag vill i alla fall (även fast jag tror att du redan vet det) att du ska veta att jag tänker så mycket på dig.. och på farfar också..

Ha det nu så jättebra i himlen farfar "Bille" Öhman !